I Quito sa stanger man av gator fran Norr till Soder varje eller varannan Sondag for en cyckel dag sa har ar Lucas utenoch stoltserar en dag i Maj.

En trip till Mindo i Maj och den traditionella grillade bananen, dock utan ost.

Jag med Kiara drygt 1 manad. Hon ar lugn som en filbunke och verkar knapt veta hur man grater eller skriker men det kommer nog nar hon blir lite aldre.

Kiss och bajs ar en stor grej just nu sa Lucas ovar flitigt pa att gora prutt ljud.

Lucas ar somsin far, han sover som en dod gris, men han slar mej med hastlangder i konstiga sov stallningar.

I April fick vi en ricktig skur med hagel vilket hander ibland under regn perioden. Har ar grasmattan utanfor varat hus nasta helt tackt.

Pa en tur med med en grup till Mindo i April sa tog vi denna linbaba over till en park. Det var inte forsta gangen for mej men denna dag sa slappte fastena for vajern nastan och jat som akte sist tillsammans med varan van Tom hamnade nastan i floden med kameror och allt. Tur var iaf att det var vi och inte nagra av barnen da strommen var gaska stark ochdet finns manga stenar att sla sej pa.

Indianerna uppe i Anderna gillar att visa sin tacksamhet sa har fick jag en present for att vi hjalpte till att bygga en klatterstallning samt malade delar av nya matsalen. Det kans alltid sa konstigt nar alla samlas och tackar en for minsta lilla man gor men sjalvklart ar det trevligt.

I April var det dax for en annan skon grup och har under forsta dagen sa var Laura guide pa en tur in till gamla stan. 1 manad efter att nastan ha dott under Kiaras fodelse sa ar hon redan ute och springer!! Finns inte mycket som stoppar henne.......

I slutet av Mars var jag ute med en av dom basta grupperna detta ar och tillsammans byggde vi en lekpar i en indianskola uppe i bergen men har har vi en dags nojje i Mindo med dackrace i forsen.

Kiara far sej ett bad ochhon verkar gilla vatten mera an Lucas gjorde da det begav sej. I det mesta verkar hon vara det motsatta mot Lucas sa kanske blir hon lite lugnare???

Jag tankte att det var dax for en nystart med bloggen och vad vore battre an med varan Kiara Monique, 2 veckor gammal. Jag hoppas att jag har tid och lust med bloggen i fortsattningen for nu ar det valdigt lange sedan jag uppdaterade denna ;-)

Igar pa Patricios fodelsedag sa fuskade han forst och bytte ut ljusen till 30 istallet for 40 men fick byta tillbaks efter lite pikar. Zulema som ar frugan star till hoger i bilden.

Helg tripp till Rumibamba

Lördagen den 18-19 Augusti åkte Lucas, Laura och jag iväg över helgen till ett Gästgiveri i Rumibamba. Detta skulle faktiskt bli våran första helg utan andra familjemedlemmar, Internet eller voluntärer sedan jag flyttade till Ecuador i November 2005.








Gästgiveriet var helt underbart och vårat rum samt maten var gratis då vi vunnit en tävling i ett köpcentrum i Quito. Rummet var enkelt, troligen det enklaste, men allt var perfekt, tyst, lugnt och personalen som troligen gillade att det kom ett ungt par att prata med istället för det vanliga "rika och fina" folket som vanligtvis kommer hit.












Lucas var snabb på att gå på upptacksfärd i området, allt ska kollas in som vanligt och med allt nytt rubbades mat och sov vanorna som alltid och vi fick slita hårt emellan åt.














Laura håller ett öga på Lucas och han i sin tur letar efter ett bra utgångsläge att kunna smita iväg.










Klätterstälningen var något nytt som Lucas uppskattade.











Ger det pirr i magen och en adrenalin kick så får det godkänt av Lucas.















En rundtur på mamma Lauras axlan.















På gästgiveriet fanns det en hel del dekorationer, här en häst sadel som Lucas kunde testa. Får se när det blir en som sitter på en riktig häst.














Första gången Lucas testar en gunga, verkade som om han gillar det.











Laura och Lucas på vandring i Rumibamba. Härifrån går tåget som tar en till "Djävulens Näsa" men den turen får vi ta en annan dag.










Lucas i bilen på väg till ett par laguner en "liten" bit utanför Rumibamba. Det visade sej efteråt vara en bra bit så vi fick vända om hemmåt då tanken inte var tillfäckligt fyld.














Lucas jagandes efter kameran som vanligt, undrar vad han fått det ifrån.















Lunch dax för Lucas vilket inte var det lättaste med allt nytt at se hela tiden.















Vi åkte och åkte men varje gång vi frågade en Indian efter vägen om hur långt det var kvar så svarade dom alltid 30 minuter. Når havla tanken var slut pekade en Indian på det bortersta berget på bilden och sa att bakom det låg lagunerna varpå vi vände om hemmåt.








En Indianby vi passerade på vägen. Här är det ibland som om tiden stått stilla och folket lever som på Inka tiden förutam att dom har TV, radio och plåttak.

En dag i Pasochoa National Park

En härlig dag i Juli bestände vi oss för att ta en dagstur till Pasochoa National park som ligger i en gammal vulkan som saknar ena sidan. Entren till parken ligger just i denna öppning och olika stigar tar en olika långt upp på vulkanen, den längsta till toppen tar ca 8 timmar och den kortaste som vi tog med Lucas ca 30 minuter.







Lucas och Jon upptäcker en fjärill och självklart är det väldigt spännande, för båda två.















Lucas fick lyftas vissa bitar pga lera och vatten. Här får han en åktur på pappas axlar.















Här upptäcker Lucas en liten bäck å tänk vad det kan vara spännande med lite vatten. Ett stadigt grepp om Lucas hand behövs nästan konstant då allt ska prov smakas eller lekas med.














Laura njuter av naturen.















Nya upptäckter av Lucas och Jon. Jag vet inte vem av dom man behöver hålla koll på mest.















Lucas springer så kepsen flyger men alla är vi numera vana med yrvädret som inte vill vara still mer än 1 minut, gissar att Lucas och Oliver kommer att stortrivas ihop.














Becky lånar ut sina smart glasögon en stund fast det ända jag kan tänka på med dom är om hon är totalt blind eller bara nästan.










Lucas får hjälp av Becky att göra en sista avsyning av området innan hemfärd.

Lucas i sin rätta sinnes stämning som vi ser honom dagligen. Här jagar han mej runt matbordet för att få tag i kameran men jag är fortfarande snabbare.