Lördagen den 18-19 Augusti åkte Lucas, Laura och jag iväg över helgen till ett Gästgiveri i Rumibamba. Detta skulle faktiskt bli våran första helg utan andra familjemedlemmar, Internet eller voluntärer sedan jag flyttade till Ecuador i November 2005.
Gästgiveriet var helt underbart och vårat rum samt maten var gratis då vi vunnit en tävling i ett köpcentrum i Quito. Rummet var enkelt, troligen det enklaste, men allt var perfekt, tyst, lugnt och personalen som troligen gillade att det kom ett ungt par att prata med istället för det vanliga "rika och fina" folket som vanligtvis kommer hit.
Lucas var snabb på att gå på upptacksfärd i området, allt ska kollas in som vanligt och med allt nytt rubbades mat och sov vanorna som alltid och vi fick slita hårt emellan åt.
Laura håller ett öga på Lucas och han i sin tur letar efter ett bra utgångsläge att kunna smita iväg.
Klätterstälningen var något nytt som Lucas uppskattade.
Ger det pirr i magen och en adrenalin kick så får det godkänt av Lucas.
En rundtur på mamma Lauras axlan.
På gästgiveriet fanns det en hel del dekorationer, här en häst sadel som Lucas kunde testa. Får se när det blir en som sitter på en riktig häst.
Första gången Lucas testar en gunga, verkade som om han gillar det.
Laura och Lucas på vandring i Rumibamba. Härifrån går tåget som tar en till "Djävulens Näsa" men den turen får vi ta en annan dag.
Lucas i bilen på väg till ett par laguner en "liten" bit utanför Rumibamba. Det visade sej efteråt vara en bra bit så vi fick vända om hemmåt då tanken inte var tillfäckligt fyld.
Lucas jagandes efter kameran som vanligt, undrar vad han fått det ifrån.
Lunch dax för Lucas vilket inte var det lättaste med allt nytt at se hela tiden.
Vi åkte och åkte men varje gång vi frågade en Indian efter vägen om hur långt det var kvar så svarade dom alltid 30 minuter. Når havla tanken var slut pekade en Indian på det bortersta berget på bilden och sa att bakom det låg lagunerna varpå vi vände om hemmåt.
En Indianby vi passerade på vägen. Här är det ibland som om tiden stått stilla och folket lever som på Inka tiden förutam att dom har TV, radio och plåttak.
