Helg tripp till Rumibamba

Lördagen den 18-19 Augusti åkte Lucas, Laura och jag iväg över helgen till ett Gästgiveri i Rumibamba. Detta skulle faktiskt bli våran första helg utan andra familjemedlemmar, Internet eller voluntärer sedan jag flyttade till Ecuador i November 2005.








Gästgiveriet var helt underbart och vårat rum samt maten var gratis då vi vunnit en tävling i ett köpcentrum i Quito. Rummet var enkelt, troligen det enklaste, men allt var perfekt, tyst, lugnt och personalen som troligen gillade att det kom ett ungt par att prata med istället för det vanliga "rika och fina" folket som vanligtvis kommer hit.












Lucas var snabb på att gå på upptacksfärd i området, allt ska kollas in som vanligt och med allt nytt rubbades mat och sov vanorna som alltid och vi fick slita hårt emellan åt.














Laura håller ett öga på Lucas och han i sin tur letar efter ett bra utgångsläge att kunna smita iväg.










Klätterstälningen var något nytt som Lucas uppskattade.











Ger det pirr i magen och en adrenalin kick så får det godkänt av Lucas.















En rundtur på mamma Lauras axlan.















På gästgiveriet fanns det en hel del dekorationer, här en häst sadel som Lucas kunde testa. Får se när det blir en som sitter på en riktig häst.














Första gången Lucas testar en gunga, verkade som om han gillar det.











Laura och Lucas på vandring i Rumibamba. Härifrån går tåget som tar en till "Djävulens Näsa" men den turen får vi ta en annan dag.










Lucas i bilen på väg till ett par laguner en "liten" bit utanför Rumibamba. Det visade sej efteråt vara en bra bit så vi fick vända om hemmåt då tanken inte var tillfäckligt fyld.














Lucas jagandes efter kameran som vanligt, undrar vad han fått det ifrån.















Lunch dax för Lucas vilket inte var det lättaste med allt nytt at se hela tiden.















Vi åkte och åkte men varje gång vi frågade en Indian efter vägen om hur långt det var kvar så svarade dom alltid 30 minuter. Når havla tanken var slut pekade en Indian på det bortersta berget på bilden och sa att bakom det låg lagunerna varpå vi vände om hemmåt.








En Indianby vi passerade på vägen. Här är det ibland som om tiden stått stilla och folket lever som på Inka tiden förutam att dom har TV, radio och plåttak.

En dag i Pasochoa National Park

En härlig dag i Juli bestände vi oss för att ta en dagstur till Pasochoa National park som ligger i en gammal vulkan som saknar ena sidan. Entren till parken ligger just i denna öppning och olika stigar tar en olika långt upp på vulkanen, den längsta till toppen tar ca 8 timmar och den kortaste som vi tog med Lucas ca 30 minuter.







Lucas och Jon upptäcker en fjärill och självklart är det väldigt spännande, för båda två.















Lucas fick lyftas vissa bitar pga lera och vatten. Här får han en åktur på pappas axlar.















Här upptäcker Lucas en liten bäck å tänk vad det kan vara spännande med lite vatten. Ett stadigt grepp om Lucas hand behövs nästan konstant då allt ska prov smakas eller lekas med.














Laura njuter av naturen.















Nya upptäckter av Lucas och Jon. Jag vet inte vem av dom man behöver hålla koll på mest.















Lucas springer så kepsen flyger men alla är vi numera vana med yrvädret som inte vill vara still mer än 1 minut, gissar att Lucas och Oliver kommer att stortrivas ihop.














Becky lånar ut sina smart glasögon en stund fast det ända jag kan tänka på med dom är om hon är totalt blind eller bara nästan.










Lucas får hjälp av Becky att göra en sista avsyning av området innan hemfärd.

Lucas i sin rätta sinnes stämning som vi ser honom dagligen. Här jagar han mej runt matbordet för att få tag i kameran men jag är fortfarande snabbare.

Körkorts byte

I förra veckan, närmare bestämt på Torsdagen så bestämde vi oss för att det var dax att ändra mitt Svenska körkort till ett Ecuadorianskt så att jag efter nästan 4 månaders olovlig körning kunde börja köra lagligt igen.
Efter ett par vändor till polisen som om vart annat sagt att jag bara ska komma och byta eller ibland att jag ska gå en kurs så vart det den senare modellen.
Vi kom så till kursen som bestod av att en polis mer eller mindre höll föredrag om trafikregler mm och Laura förklarade att alla dom andra ca 25 personerna var där för att förnya sitt MC kort.
Efter en timme eller så var det dax för MC killarna och en tjej att göra ett praktiskt test utanför huset varpå 4 killar hämtade sina "motorcyklar" som i mina ögon normalt är en cyckel med krom och en 150 till 250cc gräsklipparmotor. Personligen tackade jag nej till att ta testet då jag inte orkade med att köra men även då jag inte förstod vad det gick ut på. Det visade sej att man skulle starta motorcykeln och sen köra ett varv runt handbollsplanen som vi stod på och samtidigt växla till 2:an för att sen stanna!!!!! Kan ni förstå att det fanns dom som inte klarade av detta och vissa som behövde 4 eller 5 försök!!!! 2 stycken var nära att krocka med någon eller ramla och en tjej som körde sist lyckades faktist ramla, jag antar att hon fick göra upp med ägaren som kom springande.
Sen var det dax för ett test som bestod av 20 frågor och man skulle ha 15 rätt för att klara sej men av 25 personer var det bara 2 som lyckades och jag var inte en av dom och polisens komentarer var inte snälla kan jag lova. Dom flesta som misslyckades fick härliga repliker som:
-Ha en skön taxi resa
-Du var sämst
-Hej då
-Håll dej till bussen istället
Killen som svarade att den viktigaste faktorn i trafiken är djurfaktorn istället för den männskliga faktorn var dom inte nådiga emot men dock med all rätt.
Själv fick jag 14 rätt vilket inte var dåligt för en som aldrig sett reglerna men dom har Sverige som förebild och använder våra regler i stort så det kanske jag inte kan skylla på. Det som gjorde det hela lite pinsamt men som iaf inte poliserna visste var att Laura tog sitt körkort 1 månad tidigare och var inte bara med mej för att översätta frågorna utan varför inte utnyttja folks brist på Engelska och göra provet tillsammans tänkte vi.
Nåja på Lördagen var vi tillbaks igen för ett andra test och denna gång ville jag göra MC provet på en gång för att slippa det i framtiden och rundan runt volleyboll planen som tog 10 sekunder var inga problem och efter att ha läst lagar och regler lite var det inte något större problem att pricka in 18 rätt på bil provet och 16 på MC provet så nu återstår bara ett intyg från Svenska konsulatet om att mitt Svenska körkort verkligen är ett Svenskt körkort men det ska nog inte ta mer än 1 dag så snart är man laglig igen.

Jag och Lucas

Jag och Lucas som har "svalt" en boll. Hur kul kan det inte vara med något som rullar, studsar och ibland även kommer tillbaks?

En omstart

Hej alla glata blekfisar.
Jag har börjat om på halvny kula med bloggen genom att frysa ute alla som inte kan Svenska. Nu finns det väll kanske en del trogna Vietnameser, Ryssar, Palestiner, Kineser, Danskar mm som blir sårade och med en tår i ögat även får svårt att se bilderna men det rör mej inte i min ryggrads lösa rygg utan dom får köpa ett lexikon och börja översätta.
Hoppas iaf att jag kan fortsätta att tråka er lika mycket på Svenska, om inte får ni väll klaga i era frånvarande inlägg.
Ha det strålande.
Gringon.

Fan vad svenskar gnäller

Man får jämt och ständigt höra hur dyrt det är med allt i Sverige men hur är det i andra länder kanske någon enstaka själ tänker!!! Självklart ska vi inte ta allt skit dom kastar till oss från högre ort där dom sitter med sina feta bukar och killar sej i naveln. Om ni tycker att det betalas för mycket för en del saker så kanske jag kan hålla med men vi är inte ens i närheten av Ecuador vad gäller vissa saker.

Till exempel så får du om du använder el-spis, -tvättmaskin och -varmvattenberedare en saftig räkning varje månad. Tanten som vi köpte våran lägenhet av hade dessa 3 maskiner och en konstant månadsräkning på 1500-2200 kronor och då var beredaren ny och enersgisnål + att värmesystem inte finns här........sug på den ni och medans ni gör det så tänk på att en genomsnitslön för en vanlig anställd arbetare ligger på ca 1000-1500kr i månaden!!!!!!

En annan sak är allt som importeras. Allt som är skrymmande eller väger över 2 kilo går via tullen innan man får hämta ut det på posten och en stackars voluntär som vi hade fick av sina föräldrar ett paket med böcker skickat till sej via DHL. Som ni förstår så är det inte billigt att skicka 3 kilo böcker med dom till andra sidan jorden men till råga på allt så när dom väl hade snurrat runt i Ecuador i 1 månad så var han tvungen att betala nästan 1000kr i tull för att få dom vilket var mer än dom var värda.

All elektronik, av vilket det mesta är importerat, är dyrare än i Sverige men det göller i stort sett allt som ska tullas. Hörde förut att han som är chef för tullen, högsta hönset och son eller nära vän till Presidenten om jag mins rätt, ställde till med en hejdundrans fest efter sim första månad på posten......orsak?????.......för att fira sin första tjänade MILLION USD!!!!!

Tyvär hjälper inte "Västvärlden" till utan snarare glider man på vågen och utnyttjar det kassa systemet av inkompetenta och penning giriga politiker. Bensinen är visserligen billig här men av alla oljepengar som utvinns i landet så är delningen snarare 10/90 fördel USA och Europa än tvärt om som det borde varit.

Jag undrar hur länge det dröjjer innan det kommer en President till makten som står på folkets sida och har rent mjöl i påsen, lite stake och ett jäkla engagemang för att rensa upp i systemet??
Önskar att jag här kunde ge er en mailadress till Ecuadors President så ni kunde bomba honom med frågor om varför det måste vara som det är men jag antar att han inte skulle läsa dom iaf...

ÖÖHHHHH.....VADÅ SEN???

Dom som känner mej vet att jag inte alltid är bäst på att passa tiden men sen mobilerna intog våra liv så är det inte längre så viktigt, så länge det förstås inte gället ett möte, jobb, date etc utan bara när man ska träffas för en fika eller öl. Är man sen så ringer man bara och hör efter vart vännerna är eller så ringer dom och talar om att dom gått vidare om man inte dykt upp.

Här i LatinAmerika så har man ett annat tidsperspektiv som ni kanske hört talas om. Det är lite manana, manana som gäller och det är inte bara ungdommar eller någon annan specifik grupp det gäller utan alla lever lite efter detta system. Vi jobbar med voluntärer/studenter och det händer att när vi åker till företag eller organisationer där dom ska jobba för att presentera dom för första gången så kommer en sekreterare ut efter en timma och säger att chefen kommer först om ytterligare en timma *arrrrg*. Inte lite pinsamt när man sitter där med en person som kommit från andra sidan jorden med egna pengar för att jobba som voluntär eller på en praktikplats.........

Har märkt att ofta så är en halv timma inte försent utan fortfarande i tid. Till exempel så pratade jag med en Svensk tjejj som gör en praktik tid på en lokal tidning här i Quito som sa att hon numera när hon bestämmer en tid med någon för att skriva en artikel säjjer en halvtimma tidigare än hon själv kommer dit för som hon sa:
-Då kanske man slipper vänta så länge iaf!!!"

Fortfarande efter att ha bott här 1 år så är jag inte van vid detta och ibland känner jag hur det fulkomligt kokar i mej av ilska men jag vet att sånt är livet här nere. Det bästa tipset jag fått är från våran Tyska vän som också bor här, han sa till mej i början:
-Det är som det är och du kan inte göra något åt det utan gör istället som jag, ta med en bok och när du än väntar så ta upp den och sätt dej och läs tills alla är klara eller har kommit.

För er som planerar att åka till Latin Amerika så har jag bara ett råd....TAGGA NER

Balloon Day

This summary is not available. Please click here to view the post.

SuperLucas

First day of the year and we went down outside our house to let the monster run of some steam. Both arms were up all the time and has as time gone by fallen down inch by inch.

New Year 2006/2007

New years morning and Laura got breakfast in bed for a change. Lucas who was happy he could valk by himself was exploring everything again. For the day nothing was planed exept a lunch/dinner upstairs with the family and then se the fireworks while burning the doll.













Me and Lucas at Lauras moms Appartment.











At night me, Ligia, Becky with mom and kid sister and Jon with friend took a walk to Amazonas street where there as usual was full of people, food and drinks.









A bunch of teams is competing in building the best set of dolls. I dont know what the winners get but at 00:00 they will all burn.










Here is the new president smiling and the one that lost in the final voting crying.










Jon is following the tradition that boys dress out like widows on new years eve and beg for money from other boys and men. Jon must have been too ugly though because he only managed to get like 35 cents.









At 00:00 Ecuador is burning with dolls. Its a tradicion to burn this home made dolls that is suppose to represent all bad things in the past year and I think like 95% is the president of Ecuador, just like ours was.








Jon is making sure that the president burns untill nothing is left.











The Fernandez family. From left: Ines, Ligia, Becky, Laura, Jon